Fråga:
Så här har det varit för mig de senaste fem åren: Jag får panikångest när allt runtomkring mig lugnar ner sig. Nu senast till exempel har jag haft en stressig period på jobbet, då kör jag på som bara den, sover dåligt och jobbet är det enda jag tänker på. Så lugnar allt ner sig och jag tänker: Åh, vad skönt! Sedan sitter jag i soffan på kvällen och så slår det mig: Får jag ha det så här bra? Tänk om det försvinner, om något hemskt händer – tänk om jag blir sjuk och dör ifrån mina barn! Och då kommer panikångestattacken, och det verkligen känns som om jag håller på att dö. Hur kan jag bryta det här?
Beroende av oro
Svar:
Du har upptäckt något som kan låta konstigt: Glädje och kärlek är svåra känslor, eftersom de också innehåller stor rädsla. Ju mer vi uppskattar något och ju mer andra människor betyder för oss, desto större blir vår rädsla att förlora det vi har. Det är därför många människor har svårt att tillåta sin glädje fullt ut. Det är en naturlig försvarsreaktion, men den gör ju också att vi går miste om det som gör oss verkligt lyckliga, nämligen kärlek och tacksamhet.
Om vi ska kunna vara riktigt glada behöver vi acceptera att det är en sårbar känsla. Hemska saker kan hända. De vi älskar kan dö eller lämna oss. Vi kan inte förhindra det. Det vi kan göra är att känna så mycket glädje som möjligt för det vi har just nu – och det gör vi genom att träna oss i tacksamhet.
Börja med att acceptera att din rädsla är en naturlig reaktion på att du verkligen uppskattar människor runtomkring dig. Låt sedan den tacksamheten sjunka in i dig. Ju mer glädje, kärlek och tacksamhet du tillåter dig att känna – desto bättre kommer du att må.
Karin